När lantbruket på Sävö lades ner 1963 bestod ön av öppna marker. Gårdens åkrar producerade foder till djuren som använde resten av ön som betesmark. Markerna användes intensivt som åker, öppna betesmarker och öppna skogsbeten.
Efter att jordbruket lagts ner användes ön som bete för djur som kördes över från andra gårdar på öar i närheten. Men efterhand som antalet betesdjur minskade växte betesmarkerna igen. Sly tog över diken och spred sig på åkrarna. Unga tallplantor fyllde på skogsbetena så att de blev till tät skog.
Sävö blir naturreservat
För att motverka utvecklingen mot en helt igenvuxen ö fanns redan 1980 ett förslag om att göra Sävö till naturreservat. Sommaren 1983 kunde Naturvårdsverket köpa fastigheten som tillsammans med lotsstationen ingick i det naturreservat som bildades 1987. I beslutet står det:
”Ändamålet med reservatet skall vara att bevara ett kulturpräglat skärgårdsområde och ge det sådan skötsel och vård att det kan användas för meningsfull rekreation samt utnyttjas för undervisnings- och informationsverksamhet med inriktning på natur- och kulturlandskapet och naturvården i skärgården”.
Betesdjur hindrar igenväxning
Återställning av odlingslandskapet var den viktigaste åtgärden när naturreservatet bildades. Den har lett till att åkrarna idag är fria från sly och skog och att betesmarkerna åter är öppna. De mest värdefulla områdena ser i dag ut som innan de började växa igen.
Ön som helhet har idag mycket mera skog än den hade när det brukades som mest intensivt, men eftersom betesdjuren rör sig på hela ön är skogarna öppna och ljusa.
Allt foder behövs på ön
I dag sköter vi reservatet genom att hålla betesdjur som hindrar att markerna växer igen. En jämn åker går att hålla öppen med maskiner men steniga och ojämna betesmarker kan bara bevaras genom att kor och får betar där.
Eftersom djuren behöver vinterfoder använder vi också det foder som kan skördas på åkrarna och den stora slåtterängen vid Sävömaren.
Åkrarna brukas utan annan tillförsel av gödsel än den stallgödsel som finns på gården. Åkrarna sås inte om så ofta vilket man kan se på att de består av är en blandning av olika gräs och örter. Fodret blir av varierad kvalitet och har inte så högt näringsvärde.
Röjning och hamling
På betesmarkerna sköter djuren det mesta av naturvården. I vissa områden måste vi slå av sly som betesdjuren inte klarar av att äta eller inte tycker om . Det är främst al-sly och i vissa områden små tallplantor. Vi sköter också om de hamlade (beskurna) träden på ön och och ser till att de blir hamlade med jämna intervaller. På skogsbetena tar vi bort enstaka träd för att efterlikna den plockningshuggning som bedrivits historiskt.
